En trasig Katarina

I tisdags skulle Jag & hjärtevännen hjälpa mamma i det nya huset. Måla väggarna i källaren, i en otrolig kyla. Dock så kunde vi inte göra så mycket, då pojkarna som ska instrallera den nya pannan var där. Så efter sisådär en kvar, tog vi en välförtjänst paus. 

.. och när man har paus, tillgång till bil, och ungefär 800m till fyndmöjligheter, ja, då tar man den.

 Det var Tur&retur i Hagfors som var vårat mål. Det är en stor secondhand, belägen i den gamla stationsbyggnaden. Det är en ställe som håller mig vaken om natten, som jag bara vill sätta klorna i och göra till min egen butik. Två våningar, fyllda. Allt från antika möbler, till ett rum med 50-60-70tals grejer, och fin porslin. Finns dock alldeles förmycket krimskrams från 80-talet och noppriga HM t-shirts. . 

Så fort jag såg denna så visste jag att den var min. En karott med handtag från Rörstrand. Dekoren heter Katarina. Det finns ett litet nagg i ovankant, men 40:- tyckte jag absolut att den var värd. Nästan lite glad för nagget, det gör så att sälj-suget försvinner, vilket innebär att den med största sannolikhet stannar i mitt hem.

 Hittade även ett påslakan för 20:- och ett örngott för 10:- i fina, somrigt gröna färger! Lite synd att det inte var av samma sort, men Jag är glad iallafall. Nu behöver jag bara hitta ett likadant till dubbelsängen!

Några mönster från 60-70-talet, för en tia styck! Visst var kläderna mycket snyggare förr?


På söndag vankas auktion, det har jag längtat efter. Förhoppningsvis kommer jag hem med en provdocka!

Kaka på kaka, men gott iallafall.

Att presentera sig själv som om folk är intresserade av att veta allt vid första mötet tror jag inte på. Sådant ska växa fram, det ska ta tid, det är då det blir bra. Att slänga ur sig på en ögonblick allting som betyder sådär - jättejättemycket - för någon, det klarar jag inte av. Det handlar inte om att vara privat, det handlar om att suga på karamellen. Försöka tänka ut ett fint sätt att formulera de där meningarna, så de kommer ut som man vill. Så att människor förstår - förstår vad det verkligen handlar om.

Mitt namn är Dorothea, och jag är lika annorlunda som alla andra annorlunda människor är. En av de där som hellre blir ihågkommen som något knepigt - än inte alls. Jag är inne i en period i mitt liv då det här är viktigt för mig. Lika viktigt som korrekt frankerade brev & den obligatoriska chokladkakan den där gången i månaden. Att få utlopp för känslor som inte finns, men som gnager iallafall. Tunga saker som glöms bort så lätt. Och fina burkar, och goda kakor. Sockertoppskänslor, långklänningar från sjuttotalet, och adrenalinkicken man får av en gårdsauktion. För det finns mycket fint och bra också, i stora mängder, när jag vill få tag på det. Det finns en underbar hjärtevän som inte har förmågan att skapa hjärtesorg, och det finns en handfull fina vänner som är extra roliga vid 23.00 en lördagskväll, och det finns en familj med en mamma i spetsen som skulle göra allt för att rädda min värld. Om det behövdes.  

Och det är allt som behövs, om du frågar mig. (Sen tar jag gärna emot en servis med rosa rosmarinkoppar, om man nu får önska fritt)

.. och såhär ser jag ut, en del av tiden -^