.. och en kaffepanna på det!

Efter finmiddag för lilla mamma som fyllde år idag, blev det en kort visit hos svärföräldrarna. Denna fina kaffepanna fick följa med mig hem - i utbyte mot en trasmatta! Pappa Björn, 43, tyckte den var skitful och tog upp onödig plats. Ofattbart för mig. men det är bara att tacka och ta emot! 

En Arabia kaffepanna, med design av Kaj Franck & Esteri Tomula. Fin i dekoren, men ett nagg på locket + lite missfärgningar på insidan. Inget som stör mig dock, är superglad! 

Imorgon bär det av mot Årets första auktion, det har jag längtat efter hela julen! Lovar ett inlägg om det till veckan! :>

Om att ha en morot, eller två.

Som jag tror ingen har råkat missat, så är vi inne på ett nytt år. Nytt år - ny kula. Jag vet inte hur det är med er, men januari är verkligen en sådan där månad där motivationen finns - den är dit tvingad. Allt funkar, även om plånboken gapar ruskigt tom. Så även om jag rädd för allt som har med gym att göra, har svårt att låta bli godiset - så ska även jag försöka. Jag måste, innan det blir försent. Viktväktarna och badkort - here I go!

För att ge mig själv lite extra pepp så fick jag den här långklänningen skickad till mig, för det lilla priset av 130 riksdaler med frakt. Man kan inte göra annat än att älska facebookgrupper. 

Klänningen är gjort i en stumt, ganska glansigt tyg med brunsvart botten. Avskuren under bysten och med söta trumpetarmar.

Märket heter Fritzons, och den är i storlek 19 - vilket jag TROR motsvarar en ca 38. 

Omogna jordgubbar! Älskar't!

I detta skrivande tillfälle är klänningen ca 12cm för trång i midjan. Vilket är himla mycket. Jag tvivlar på att mina 88cm någonsin kommer att vara så litet som 74cm. Men man kan väl alltid få drömma? Det är väl därför man har morötter?

So many people here, they all talk so loud.

Åh, här sitter jag och drömmer. Efter min första arbetsdag någonsin med en faktisk lön. Supertrött, men ser fram emot att få gå upp innan sex imorgon. Att gå bredvid är ingen konst, det är riktigt trevligt - även om uppgifterna inte är särskillt roliga. Men det kan alltid leda till mer jobb, och det skulle jag verkligen behöva. Det börjar bli lite knapert på kontot, om jag ska vara ärlig.

Jag hoppas så in i bomben att det ska gå bra, så att man kan åka. Igen. Med fint folk, över sjön.

 Jag längtar efter att få strosa runt på Londons gator, bland butiker och gallerior.

 Bland fina hus i finare färger. Sådär som man bara kan drömma om att få bo.

 Se saker som jag sett förut, men människor som betyder the world to me! 

Ta fåniga bilder i telefonkioskar, gå på pub, äta skräpmat & shoppa. Åh, vad jag ska shoppa. 

Förhoppningsvis åker vi i maj. Jag & Arvid, och Amalia & Offer. Och alla andra, som vill följa med. Hipp hurra!

... but everyone else is doing it!

Jag spenderar alldeles för mycket tid i olika facebookgrupper. I dem finns det folk som säljer fina saker jag vill ha, folk som äger de vackraste klänningarna jag skådat, folk som gör toppenfynd på loppis. Å så finns det de som syr! Jag har aldrig varit något större fan av lapptäcken av alla dess slag, men jag kan inte låta bli att avundas alla de människor som vill, kan och faktiskt syr! Det gjorde så att jag tillslut trotsade huvudvärk och snuva - och sydde mig en kudde!

 Ingen avancerad sak inte, men ville bara testa. Blev faktiskt relativt rakt, för att vara mig. Kudden är sydd i återbrukade tyger jag vunnit i en tyg-grupp på facebook, det svarta fanns dock redan hemma. Ville testa i något fultyg innan jag vågar mig på att klippa i alla de vackra!


I morgon får den flytta hem till brorsan, då jag av någon knepig anledning lovat att städa hans lägenhet. Åh, vad jag längtar efter dagen då man får och kan skaffa eget!

Glöm en dröm

Första söndagen på det nya året, och här sitter jag framför en datorskärm med tekoppen i högsta hugg. Skulle egentligen varit iväg på auktion idag, men icke-sa-nicke, blev sjuk istället. Antar att det blir så när man firar nyår med människor som egentligen borde ligga hemma, nerbäddade i sina sängar.
Men det är lungt, är inte alls ledsen. Nejdå, för vem vill egentligen gå på auktion? Det som inte alls är det bästa som finns. Pfft, det kommer aldrig börja om.

Fast jag antar att det är värt det. Slutet av 2013 firades med ett gäng fina vänner hemma hos Rasmus. Vi blandade paraplydrinkar, dansade, pojkarna spelade gura och jag fick ha på mig den blåa långklänningen från den ''gamla goda tiden''. Kan bidra med en ack så onykter, halvt-på-golvet-bild.