Det är synd om han som heter Helmer, ska du veta!

Det har varit himla trögt på fyndfronten ett tag. Det känns som om Jag faktiskt börjar bli lite mättad på prylar, hur det nu kommer sig. Räknade i veckan alla mina mattalrikar. 91 stycken - och jag har inte ens ett eget kök ännu! Nej, det finns inget annat än att rensa. Ut med det jag inte tror att jag kommer använda, och in med sådant som jag helt enkelt inte kan leva utan. Vad det nu är! 

 Fyra fina av Helmer Ringströms Safari finns med i utrensningen, med tillhörande fat!

 Tre fina Marta, också designade av Helmer, för Gefle! Handmålade och allt!

Även två Arabia-koppar didn't make the cut! Morsdaggåvor, från -77 & -81!

... sen ska även två Fontana leta nu hem, då de inte är välkomna här längre. Alla annonser hittas här! Jag heter Dollythe på tradera! <3

Flyttrens till mitt förfogande

Storebror håller på att flytta för femtielfte gången vilket innebär en massa slavgöra för mig. Bära låder, packa ner, packa om, packa upp, diska, flytta dit, flytta hit. Det verkar som om han har saker utspridda över hela staden. Jag har ingenting emot att hjälpa till, det är kul att rota - speciellt i andras ägodelar. För ibland, men bara ibland, kan man få sig en liten prestent eller två. 

En trave flata tallrikar från Gefle i grön ruter, 60-talet. Det var även ett par djupa från samma serie. Ursprungligen är de från morfar & mormor, men när de flyttade från stora huset till lilla lägenheten var det mycket som gavs bort. Jag är himla tacksam för att brorsan bestämde sig för att ta hand om dessa för sisådär 10 år sedan, för jag vet att det hamnade en hel servis med Safari på tippen. Aj aj aj - att de inte visste bättre.  

Den lilla tallriken finns det bara en utav. Det är en ensam Sparta från Uppsala Ekeby, också 60-tal. Fin som tusan i glasyren, men med en liten missfärgning i ena kanten. Anledningen att det bara är en är att det en gång i tiden låg en fläskkotlett på den, generös bakismat från en kompis, när de levde kollektivlivet. Sen har den bara flyttat runt, och nu är den min. Bara min. Så det så.

En trasig Katarina

I tisdags skulle Jag & hjärtevännen hjälpa mamma i det nya huset. Måla väggarna i källaren, i en otrolig kyla. Dock så kunde vi inte göra så mycket, då pojkarna som ska instrallera den nya pannan var där. Så efter sisådär en kvar, tog vi en välförtjänst paus. 

.. och när man har paus, tillgång till bil, och ungefär 800m till fyndmöjligheter, ja, då tar man den.

 Det var Tur&retur i Hagfors som var vårat mål. Det är en stor secondhand, belägen i den gamla stationsbyggnaden. Det är en ställe som håller mig vaken om natten, som jag bara vill sätta klorna i och göra till min egen butik. Två våningar, fyllda. Allt från antika möbler, till ett rum med 50-60-70tals grejer, och fin porslin. Finns dock alldeles förmycket krimskrams från 80-talet och noppriga HM t-shirts. . 

Så fort jag såg denna så visste jag att den var min. En karott med handtag från Rörstrand. Dekoren heter Katarina. Det finns ett litet nagg i ovankant, men 40:- tyckte jag absolut att den var värd. Nästan lite glad för nagget, det gör så att sälj-suget försvinner, vilket innebär att den med största sannolikhet stannar i mitt hem.

 Hittade även ett påslakan för 20:- och ett örngott för 10:- i fina, somrigt gröna färger! Lite synd att det inte var av samma sort, men Jag är glad iallafall. Nu behöver jag bara hitta ett likadant till dubbelsängen!

Några mönster från 60-70-talet, för en tia styck! Visst var kläderna mycket snyggare förr?


På söndag vankas auktion, det har jag längtat efter. Förhoppningsvis kommer jag hem med en provdocka!