Helgens grön-gula drömmar!

Alltså, lyckan. Den är obeskrivlig - och himla matchande. I lördags smet Jag & Mamma iväg på lite loppande. Det skulle vara en tillfällig loppis i Ekorrens gamla lokaler. Det var inte mycket folk, och allting kostade 15:-! Mamma köpte en ljusstake från Pukeberg i glas, och jag kom hem med den här! 

 En riktig nostalgi-pärla! Ungefär det enda på hela stället som inte kostade 15:-, den här fick jag punga ut två hundralappar för det - och det var värt det, det kan jag lova!

Den fungerar felfritt, har en ärtgrön färg - och väskan är blommig på insidan. Vad mer kan önska sig?

Vad tycker ni om golvet förresten? Plastmatta från 70-talet. Beviset på att allt som är retro, inte är snyggt! 

 Samtidigt, på ett annat ställe i länet, pågick en auktion. Jag hade lagt online-bud på en hel del saker, men i slutändan var det bara två objekt jag fick hämta. Den här klänningen hänger på torkning, hel och ren. Från lapidus, i den där lilla söta 60-tals modellen. Ni vet den där som egentlien är för kort, men som man inte kan säga nej till iallafall. Jag är gôrnöjd. 

.. och sen det bästa av allt. Klicken på moset, strösslet på glassen! Allt! En riktigt fin Emmaljunga, från cirkus 73-74! Sittdelen är i manchester och helt felfri. Jag har aldrig sett en sådan vacker skapelse förut. Det gör verkligen ont i hjärtat att den inte kommer stanna hos mig. Tydligen bör man inte köpa barnvagnar, innan man ska ha barn. En riktigt dum regel, tycker jag. Jag menar - köper inte folk gitarren även om de inte kan spela? Ibland får man faktiskt göra saker i fel ordning.  Det tycker jag iallafall. Så det så.

Om att ha en morot, eller två.

Som jag tror ingen har råkat missat, så är vi inne på ett nytt år. Nytt år - ny kula. Jag vet inte hur det är med er, men januari är verkligen en sådan där månad där motivationen finns - den är dit tvingad. Allt funkar, även om plånboken gapar ruskigt tom. Så även om jag rädd för allt som har med gym att göra, har svårt att låta bli godiset - så ska även jag försöka. Jag måste, innan det blir försent. Viktväktarna och badkort - here I go!

För att ge mig själv lite extra pepp så fick jag den här långklänningen skickad till mig, för det lilla priset av 130 riksdaler med frakt. Man kan inte göra annat än att älska facebookgrupper. 

Klänningen är gjort i en stumt, ganska glansigt tyg med brunsvart botten. Avskuren under bysten och med söta trumpetarmar.

Märket heter Fritzons, och den är i storlek 19 - vilket jag TROR motsvarar en ca 38. 

Omogna jordgubbar! Älskar't!

I detta skrivande tillfälle är klänningen ca 12cm för trång i midjan. Vilket är himla mycket. Jag tvivlar på att mina 88cm någonsin kommer att vara så litet som 74cm. Men man kan väl alltid få drömma? Det är väl därför man har morötter?